Fyfan vilken hemsk dröm jag hade inatt. Det var en utav de värsta.

Av någon anledning så hade jag ridit med Karlsson till ridklubben, det var full rulle där, någon slags tävling. Iallafall, en av ridlärarna pratade med mig och kommenterade hur fin Karlsson hade blivit med sin lurviga vinterpäls och allt det där. Hon föreslog att hon skulle ta över Karlsson, hon behövde en liten ponny som kompis åt sin tävlingshäst och Karlsson passade tydligen ypperligt. Jag gick med på detta, med tanken att jag skulle ha råd att köpa en större häst som jag vill ha, mest för att Karlssons sadel var så dyr så skulle jag ha råd när hon köpte den också. Dessutom visste jag ju hur noga den här personen var så jag visste att Karlsson skulle få det jättebra.

När det var för sent insåg jag vilket misstag jag hade gjort... MIN Karlsson hade jag gett bort! Bara för att jag ville ha en större häst! Karlsson som skänkt mig så mycket glädje i strax 2 år nu. Men det var försent och det värkte i hjärtat av saknad. Jag grät floder där på Ridklubben. Ingen brydde sig.

Tog bilen (utan körkort) och skulle köra hem till mamma och pappa, hamnade bakom en bmw med Kirunabor och då slutade bromsarna att funka och jag körde rätt in i dem i en korsning. De tittade jättemycket men gjorde ingen ansats att kliva ut och prata med mig. Så jag gjorde rätt för mig och gick gråtfärdig ut och knacka på bilrutan. Sa att jag självklart skulle stå för skadorna (med vilka pengar? tänkte jag) och gav dem mitt telefonnummer.
Jag tror att jag lämnade bilen där, vågade inte köra hem utan bromsar, var livrädd för att berätta för pappa om att jag hade krockat men han var inte hemma. Bara mamma som jag med tårarna sprutande berättade om att jag har förlorat Karlsson och att jag har krockat.

Sen vaknade jag. Då var det: "Pheeeeeeeew, det var bara en dröm!!" Lycka. Att jag krockade skiter jag i, men just det där att jag gav bort Karlsson var jättehemskt. Ryser fortfarande vid tanken. SKULLE ALDRIG kunna ge bort min alldeles egna surbulle. Han har kommit till mig för att stanna, det lovar jag, han ska få leva sina sista år med mig. Skulle heller aldrig bara kunna göra mig av med en häst som jag känner att jag passar så bra ihop med att det är skrämmande. Ok, hans matgjädje kanske vi inte delar men hans och min personlighet. Tycker jag iallafall.

USCH vilken dröm. Visst, jag vill ha en större häst, men jag skulle aldrig i livet göra mig av med Karlsson för att få en. No way. Då får det vara.



Bubben! ♥ Han har börjat fälla sin vinterpäls nu.. JIPPIE! Det är ju inte lite hår han har odlat. :p champonnyn :) Det här är ändå en bild från i höstas så här har han LITE päls jämfört med i dagens läge.