Jag är så trött att jag vet inte vad. hade kunnat somna utomhus i gräset nyss utan att bry mig om alla insekter som kryper där. Typ "HNNGNNNNNNNghhghh måste... hålla... ögonen.. ÖPPNA"
Jag tänkte faktiskt ta en powernap, men for iväg med ponnyskrället istället, hade tänkte göra det först senare på kvällen, men då hade jag säkert vart så seg och börjat räkna hur många timmar jag får sova inatt.

Vart lite bergsklättring, så han är snart fit for fight. I en särskilt brant backe trodde jag inte han skulle komma upp, det var sjukt brant, nästintill lodrätt. Det var inte ens meningen att jag skulle rida upp där när det var så brant men jag tappa kontrollen och han rusade upp. Vi kom ju upp iallafall, det är krut i den där gammelponnyn :) Han är så jäkla vild just nu.

 

Annars rullar det på med stressen som vardag, så illa att jag måste sätta mig och grina lite ibland. Ändå finns det folk som stressar MYCKET MER än vad jag gör, jag kan inte förstå hur de klarar av det, men ofta de jag tänker på verkar se det som sin vardag, mår inte dåligt av det, gillar att ha full rulle hela tiden.

JAG mår bajs av det. Ser inte nöjet med livet när man måste gå runt att vara stressad och grinig hela tiden. Har helt tappat orken med livet. Är glad över att jag har djuren, de ligger utanför all den här skiten, typ som en frizon, lyckopiller. Det är de som gör att jag inte blåser skallen av mig här och nu.

 

Jaja. Jag är ledig helgen så ska försöka ta det lugnt, hur det nu ska gå med alla saker och måsten som hänger över mig. Ångest. Ångest över allt. Men jag hoppas på bra väder iallafall, jag brukar känna mig lite klarare i skallen då.