Jag var visst lite arg i det förra inlägget, men det får man ta när man drar förutfattade meningar. Den eller det förjänade det och jag hoppas den eller det fattade att det var riktat mot den. (tror jag inte, den eller det verkar ha brist på intelligens)

Ja men iallafall. Nu har jag ledig helg. Och det känns braaaa. Jag ska städa. Storstädning tänkte jag mig. Jag började igår med att stryka gardinerna(åh som jag hatar att stryka gardiner, kläder osv, en av de värsta kvinnosysslorna i historien, oftast struntar jag i det men gardiner är nästan ett måste), när jag väl hängde upp gardinerna upptäckte jag till min fasa att de hade räckt till ett fönster som kanske var 4m högt ungefär. Och det funkade ju uppenbarligen inte. Så jag plockade fram symaskinen som jag aldrig rört tidigare och skulle sätta igång. Nähä. Den låter bara. Ingenting händer, bara att den låter. Jag fattade ingenting. Testade pillra på alla knappar och spakar men icket, då försvann mitt (ganska så) glada humör och jag fick lust att kasta omkring symaskinen tills den aldrig mer skulle kunna användas. Fast får jag sådana tankar är det lätt att ersätta dem med "det är jag som måste städa upp skiten sedan" vilket resulterar i att jag ger mig mer arbete än vad jag skulle ha haft. Erik ska kika på den sedan, han får allting att funka.
Häromdagen ville min telefon inte ladda, jag höll på hur länge som helst med att vicka på kabeln osv, så kommer han, sätter i kabeln och telefonen börjar laddas. Lite smått irriterande.

Karlsson är så extremt söt på denna bild. Han såg mig, skrek en visa, och travade på sina små snabba fötter fram till mig. (jag förknippas med äpplen, mat i all sort kanske) :D